Har vi sagt hej då eller hejdå?

Det här är verkligen i elfte timmen eftersom jag fortfarande hyser en med all sannolikhet icke realiserbar förhoppning om att kunna sända in en färdig roman i Publits system före läggdags i kväll – men hur som helst:

Jag har sett att många väljer att skriva min kommande romantitel som ”Vi har redan sagt hejdå”, när jag har valt att skriva den ”Vi har redan sagt hej då”. Svenska Akademien har i den senaste (trettonde) upplagan av Saol listat båda skrivsätten (i de tidigare upplagorna fanns dock inte alternativet ”hejdå” med), men bortsett från vad Svenska Akademien har för åsikt i frågan, vad tycker ni? Finns det någon orsak att skriva ihop de här två orden som jag inte har förstått?

Ursprungligen hade jag tänkt ha en omröstning inbäddad i det här inlägget, men det visade sig att mitt uråldriga och hårt egenmodifierade WordPresstema inte klarade av den plugin jag tänkt använda till det. Men kommentera gärna era åsikter!

Fördröjning

Min slutliga genomläsning tog så klart ungefär dubbelt så lång tid som jag hade trott och avslutades först nu på morgonen. Det småpill jag vill ändra på måste fixas under dagen, datorn får åka med till jobbet och lunchen nyttjas till fixande och jag har inte hunnit göra baksidan på romanen ännu heller, visserligen är den väl i praktiken mer eller mindre klar i huvudet redan men den ska pillas till också.

Min plan var att jag skulle kunna sända in romanen i Publits system och beställa de första exemplaren i dag, så att jag får dem i början på nästa vecka och kan börja skicka ut recensionsexemplar på stört. Nu får vi se om jag hinner det, möjligen sent i kväll.

Fan också.

En sherlockian talar

Min kompis Mattias Boström är inte bara en väldigt aktiv twittrare, han är också nestor i den svenska Sherlock Holmes-världen. Och i dag har han skrivit en lång och väldigt intressant text om hur en sherlockian ser på Guy Ritchies ”Sherlock Holmes”.

Mitt eget Sherlock Holmes-intresse, som varit slumrande i en massa år, har helt klart fått sig en nytändning av Robert Downey Jr:s karaktärstolkning. Dags att shoppa nya böcker, tror jag banne mig.

DJtv #49 – Vårens böcker 2010

Vad väntar på den litterära fronten våren 2010 förutom ”Vi har redan sagt hej då”? Vi går igenom vad vi ser fram emot i utgivningen på den svenska marknaden det kommande halvåret, och bjuder som nyårsbonus på ett blooper-klipp! Dessutom avslöjar vi hur även ett så genuskorrekt par som Daniel och Johanna kan hamna megasnett när det kommer till könsfördelning.

Böcker vi pratar om i veckans avsnitt:
Per Hagman: ”Vänner för livet
Andreas Ekström: ”Google-koden
Susanna Alakoski: ”Håpas du trifs bra i fengelset
Sara Stridsberg: ”Darling River
Marianne Cedervall: ”Svartvintern
Maja Lundgren: ”Mäktig tussilago
Jan Gradvall: ”Kent
John Ajvide Lindqvist: ”Lilla Stjärna
Johan Theorin: ”Blodläge
James Ellroy: ”Oroligt blod
Jill Klackenberg Tingsten: ”I skuggan av Tingsten – en släktberättelse

Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.

Mp3-uppdatering #1

Jag duttar vidare med romanprojektets alla vindlingar. Gjorde en testinspelning av mp3-boken förra helgen, läste in de tre första kapitlen, som jag nu redigerat och fixat till. 23 minuter blev inspelningen, vilket utifrån textlängden torde ge att hela romanen blir ungefär 5,5 timmar lång i inläst form. Rätt lagom om ni frågar mig.

Nu ska testinläsningen få lite feedback, och sedan börjar inläsningen förhoppningsvis på riktigt senare i veckan. Ljudredigeringen av de 23 minuterna tog så klart mycket längre tid än jag trodde. Det är en tidsätare, det här med att ge ut romaner.

Bredbild

Klockan ringde redan 05.25 i morse för avfärd från Vittangi mot Kiruna för flygtransport till Stockholm 07.30. Således är jag lite för trött i bollen för att skriva något smart, och spenderar dagen med att plocka ihop vardagen och tvätta istället. Samt att jag har ätit min sista pizza på minst … ja rätt jäkla länge för nu ska GI-livet börja igen, banne mig.

Vittjade även kameran som jag plåtat med lite sporadiskt under jul- och nyårshelgen. Verkligen inga mästerverk, men jag tänkte jag skulle delge er mitt livs första försök med panoramafunktionen, tagen under juldagslunchen hos pappa och Siv.

100_0128

Nästa gång testar jag kanske i ett rum med jämn ljussättning.

This is the year, som Marit Bergman sa

Johanna sussar fortfarande vid min sida, jag har ont i ryggen av en alldeles för mjuk säng i hennes gamla rum i Vittangi och på nedervåningen stökas det omkring, hör jag.

2010 torde bli ett rätt omvälvande år. Om allt går väl här i världen blir jag om en månad och en dag del av tvåromanersklubben och om tre månader och nio dagar medlem i föräldraskapsklubben. Självklart är det senare en mer omvälvande händelse som kommer att påverka mitt liv på ett sätt jag ännu inte riktigt kan ana, men ännu är det mesta hjärnfokuset lagt på det första, det här egenutgivningsprojektet är väldigt tidskrävande och ibland förbannar jag mig själv för att jag valt den här vägen. Det hade utan tvekan varit enklare att dela arbetet och oron. Nu beror så mycket på mig själv. Det är självklart mest spännande, men utan tvekan också slitsamt.

Fast ändå. 2010 har potential utan dess like och jag gillar det. Hoppas ni gör det också.