Författare och skribent
En av dem: Här och där är husen vackert målade på fasaderna i bottenplan, på sina håll på ett sätt som närmar sig graffitin.
Åh, jag kan se framför mig scenen på fastighetskontoret om en fastighetsägare inkom med ett förslag för att få göra något liknande i Stockholm. Krigsrubrikerna i Svenska Dagbladet, Samfundet S:t Eriks uppbragta indignation, Skönhetsrådets rasande. Det vore ett skådespel att uppleva.
För en månad sedan tog vi i DJtv upp den graverande könsskillnaden som råder i nominerandet och utdelandet av Augustpriset. Nu har min eminenta kollega Sara Ullberg med avstamp i våra siffror gjort en större genomgång i ämnet, och pratat med bland andra Ulrika Knutson och nomineringsjuryns ordförande Anders Cullhed om hur det kommer sig att 70 procent av Augustvinnarna är män. Fin läsning, som belyser hur djupt rotat det sitter i oss att goda romaner är lika med bred epik, och att bred epik skrivs av män.
När jag gjorde vår DJtv-genomgång kollade jag bara den skönlitterära klassen, men Sara har inför artikeln breddat genomgången och även kollat fack- samt barn- och ungdomsklassen. Och jodå – männen har segrat flest gånger i alla tre. Den mest pikanta könsskillnaden syns faktiskt i barn- och ungdomsklassen. Där ligger nämligen kvinnorna i majoritet när det kommer till nomineringar, men när det blir prisdags är det ändå karlarna som plockar hem statyetten. Och detta alltså i den ”mjuka” klassen, där man inte ens med god vilja kan skylla skillnaderna på att det oftast är män som skriver god epik.
Eftersom vi tog upp en del annan statistik än den Sara presenterar i artikeln, bäddar jag in vårt DJtv-avsnitt igen här nedan:
Vi är på plats i den tyska huvudstaden. Om ni inte tror mig så har jag plåtat tv-tornet som bevis. Typ.
Exakt nu, klockan 08.35, bör vi om allt står rätt till här i världen ha lämnat molnen och landat välbehållna på Tegel i Berlin. Fyra dagar fyllda av knackwurst och tyska alléer väntar.
Men eftersom världen är så liten och allt hänger samman, så tänkte jag trots den påbörjade Tysklandsvistelsen fira in minisemestern med den nya singeln från Gävlebördiga duon The Sound of Arrows. Fantastiskt vacker poplåt, och jag läste någonstans att videon är hemsnickrad. Sådant hemsnickeri vill jag också lära mig.
The Sound of Arrows ’Into the clouds’ from Labrador Records on Vimeo.
För ungefär ett år sedan skrev jag ett rätt uppmärksammat inlägg kallat Biografer mot det moderna samhället, där jag ondgjorde mig över en annons som 300 biografägare lät publicera i DN där de bad om statlig hjälp för att kunna överleva. Hjälpen skulle inte bestå i att de gavs finansieringsmöjlighet till ny digital teknik så att man även på små orter skulle kunna visa ny och aktuell film, utan de bad om hjälp så att de med hjälp av lagen skulle kunna stoppa människor på landsbygden från att se ny och aktuell film.
Och så i dag kom den här nyheten, som skapar en tinglande deja vu-känsla i kroppen. Biografägareförbundet har i ett brev till Stockholms filmfestival hotat avbryta samarbetet, eftersom festivalen i år låter visa ett tiotal av sina totalt 180 filmer via video on demand. Ingen av dessa tio filmer har ännu någon svensk biodistribution, och tanken med satsningen är att tittarna ska få rösta på sin favorit och att den vinnande filmen ska erhålla 100 000 kronor, pengar som ska möjliggöra biodistribution.
Trots detta hotar nu bioägarna att hoppa av samarbetet med Stockholms filmfestival, eftersom festivalen har mage att erbjuda människor som inte kan ta sig till Stockholm möjlighet att se de här filmerna.
Trött. Det är vad man blir.
Alltså jag skulle jättegärna skriva ett intressant blogginlägg men jag måste korrläsa i romanutskriften en halvtimme innan jag går till jobbet.
Var på Djuret i Gamla stan en sväng efter jobbet i fredags. Jag såg inte Jesus uppenbara sig i kaffesump, däremot ett strävsamt par materialiseras från rinnande stearin.
Fotnot: Då iPhonen ju inte har någon blixt, togs bilden genom att Peter lyste med en ficklamps-app från sin telefon på de knarriga tu, medan jag plåtade.
I helgen lämnades det reviderade Googleavtalet in till en domstol i New York. Vad innebär det nya avtalsförslaget och hur påverkar det oss här i Sverige? Varför är förlagen och Förläggareföreningen emot det när Författarförbundet verkar vara positivt inställt? Medför det nya avtalets mindre omfattning att länder som Sverige återigen hamnar på den digitala efterkälken? Frågorna är många, svaren kanske färre. Men hey – vi försöker i alla fall.
Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.
——
Uppdatering: Alltid läsvärda Bokens framtid skriver långt och bra om hur jag tror att väldigt många utanför förlagsvärlden känner efter helgens avsmalning av Google Book Search.
Alex Schulman skriver i sin blogg om recensionscitaten som ska pryda pocketversionen av hans debutbok ”Skynda att älska”. Utifrån en rätt sval recension i Dagens Nyheter av hans bok har Månpocket tänkt använda sig av DN-citatet ”… välskriven och sparsmakad …” trots att helheten egentligen lydde Den är välskriven och sparsmakad, VISST, men också mild. Rätt så gråtmild, om man ska vara kritisk. Skynda att älska är i tamaste laget. Av någon med Alex Schulmans energi hade jag förväntat mig mer än en sådan här veckotidningsnovell.
Jag gillar att han faktiskt öppet redovisar det, och att ryckcitatet på något sätt blir en hämnd på recensenten. Han skriver att DN:s recensent vill mena att min bok är lika platt som en veckotidningsnovell. Men ni som står på Pocketshop på Arlanda och ska hugga en jäkel till utlandssemestern kommer att bli varse att DN tycker att min bok är välskriven och sparsmakad.
Jag har en liknande relation till min DN-recension. Det var en av de tamare jag fick, recensenten Ola Larsmo lade stort (negativt) fokus på att jag skrev ut vilka gator huvudpersonerna gick på och att jag namngav barerna som de besökte. Recensionen toppades av rubriken Nöjesguiden som roman, och texten låg på den nivån att de fann det lämpligt att bildsätta med en spritflaska och skriva Bokens huvudperson under. Rubriken var med all säkerhet menad nedsättande.
Men vadå, för den tänkta pocketköparmålgruppen var det ju alldeles ypperligt. Och det kändes bra att lyckas vända vad jag tyckte var en rätt orättvis recension till ett köpargument. Alltså toppas pocketupplagan av ”Dannyboy & kärleken” av DN-citatet Nöjesguiden som roman. Förhoppningsvis grämer det väl någon.
Jobbar i helgen, kämpar på med artiklar och notiser om högt och lågt, smått och gott, så att fingrarna ömmar. Dagens epos från mig verkar bli den här Google Books-texten. DN har också en artikel, med mer specifik svensk vinkel. Svensk Bokhandel var också med på den telefonkonferens jag deltog i. Vill man läsa mer om det som berör de amerikanska aspekterna av det nya avtalsförslaget förordar jag New York Times artikel.
That’s all folks. Nu ska jag skriva om Robbie Williams.
På tal om det här med Vellinge, så är ju den här texten av Jennie Silis i dagens Expressen fullständigt lysande dranedbrallornabra.
När Chefs-Micke uppbragt utbrast Professor Drövel har dött! drog halva redaktionen efter andan. Erik reste sig upp och började tala i tungor om bröderna Roms, Gaus och Brumund Dal som gav sig ut på jakt längs Overfjorden medan jag började vifta okontrollerat med armarna, googla fakta och skriva text för glatta livet.
Kvar på sina platser, lugnare än Ferdinand under korkeken, satt Kerstin och Victor och arbetade på som om inget hänt. Och det hade det ju inte, för dem.
Sällan har generationsklyftan mellan de insuttna, något mer grånade fastanställda och det yngre vikariegardet synts så knivskarpt. Min twittring – Stoppa pressarna: Professor Drövel har dött! gav ett sällan skådat RT-smatter. En skrev Min ungdom börjar raderas ut!, en annan skrek Neeej!, en tredje konstaterade Obligatorisk svart armbindel och sorgflor för 70-talister och en fjärde meddelade sorgset Nås av denna nyhet i stillastående bilkö på motorvägen. Depp. Ingen av retweetrarna bör ha varit närheten av att vara under trettio.
Kerstin, väluppfostrad som hon är, frågade ändå med klädsam hövlighet sina äldre kollegor vem det kunde tänkas vara, den där Drövel. Och oboy, innan arbetsdagen var slut var hon djupt nere i Drövelträsket, närmast redo att beställa dvd-boxen.