Månad: juni 2009

Efter vår kommer vinter

Den prunkande högsommaren gjorde sig svettigt påmind när jag promenerade till jobbet genom staden i morse, men hos Bonnierförlagen är vintern redan här. I dag anlände vinterkatalogerna från Albert Bonniers, Wahlström & Widstrand, Forum, Bonnier Carlsen och de övriga. Av någon anledning, som jag inte kan låta bli att tycka känns rätt maskinell och tråkigt centraliserad, måste vi redan i juni få veta att ”Parallella historier” av Peter Nadas (Albert Bonniers) och ”Let go!” av Emma Pihl (Forum) ges ut i februari 2010.

Jag vet inte jag. Kan vi inte åtminstone få njuta av sommaren innan vi hoppar över hösten?

PS. Förlagen verkar själva rätt förvirrade över det här med årstiderna. W&W:s och Forums kataloger är främst vikta åt utgivningen mellan november och januari, men i Albert Bonniers vinterkatalog viks helsidor såväl åt Monika Fagerholms ”Glitterscenen” (ges ut i september) samt Lars Keplers ”Hypnotisören” (kommer den 24 juli). DS.

Best. Concert. Ever.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Så fort jag skriver något om Pet Shop Boys anses jag inte kunna vara objektiv. Själv tycker jag att min gränslösa kärlek till Neil och Chris gör mig till den perfekte recensenten, jag kan ju alla deras vinklar och vrår, jag vet referenserna, jag kan jämförelserna. Och jag ger inte överbetyg i onödan, jag tycker årets ”Yes” är en svag fyra och ”Fundamental” gav jag en trea när det begav sig 2006.

Men.

Spelningen i går kväll på Cirkus.

Det var fan i mig den bästa jävla konserten jag någonsin har sett.

Att jag personligen håller en Pet Shop Boys-konsert som favorit kommer knappast som en överraskning, men jag trodde verkligen aldrig att något skulle slå premiärkonserten – den legendariska Performance-turnén i Globen, lördag den 2 maj 1991. Aldrig.

psbcirkus

Men det där i går alltså. Den urtajta låtlistan. Sättet de arrangerades på. Spelglädjen. Den visuella perfektionen. Coldplays ”Viva la vida” iklädd kungakrona insnärjd i ”Domino dancing”. Jösses.

Efter konserten smsade min vän Johan.

Sjukt jävla bra konsert, kanske den bästa av mina fyra med PSB. Fick dock lite ”tack och adjö”-vibbar. Tror du de lägger ner snart?

Jag tror ärligt talat aldrig att Pet Shop Boys kommer att lägga av i officiell mening. Neil Tennant och Chris Lowe har gjort musik tillsammans sedan 1981 och älskar utan tvekan popmusik mer än något annat. Vad finns det för mening med att sluta nu, efter snart 30 år ihop?

Däremot skulle jag inte gråta om de slutade turnera nu. Efter att i går kväll ha sett min nionde konsert med dem är jag redo att säga:

Ge ut den här vändan på dvd. Kom med ett nytt album vart tredje år. Mer behövs inte för att livet ska vara fullkomligt.

——

Några fler ungefär lika bra mobilbilder hittar ni här.

Det här med klädseln och döden

När Ingmar Bergman dog nåddes jag av flashen i skogen i Hagaparken iförd shorts där jag irrade omkring på jakt efter Gustaf III:s aldrig färdigställda slott. Jag hade semester och det var inte mer med det. När beskedet om Michael Jacksons död kom – via ett telefonsamtal från TT:s nyhetsdesk – satt jag i kalsongerna i soffan och funderade på om jag hade flyttpackat klart för kvällen och skulle avrunda mitt boende på Vegagatan med ett ”True blood”-avsnitt eller inte.

Det blev inte så. Istället satt jag i mina kalsonger – det är något med kändisdödsfall och bara ben – och kollade någon timme på CBS livesändning från sjukhuset i Los Angeles och uppdaterade nyhetssajter nonstop.

Nu är jag på jobbet. Fan heller att jag missar ännu en brandkårsdag på grund av ledighet.

Men tidsplanen håller Morgan, så infinn dig vid angiven tid och plats så ska jag och flyttbilen stå där!

Ständigt dessa kopieringsskydd

I vårens sista DJtv gick vi till attack mot bokförlagens kopieringsskydd på digitala produkter. Nu har Publit skrivit ett intressant blogginlägg där problematiken fördjupas. En sak som tas upp är att det inte alltid är bokförlagen själva som vill ha DRM-skydden, utan ibland leverantören av materialet, i det exemplifierade fallet amerikanska Amazon.

Det är säkert sant. Men det förklarar inte varför den svenska ljud- och e-boksmarknaden har kopieringsskydd på sina produkter. Här finns inget Amazon som levererar en komplett plattform för försäljning av e-böcker och kan diktera diaboliska villkor för att låsa konsumenter till just deras produkt. Här finns bara distributören Elib samt bokförlagen. Elib har själva sagt att de gärna vill sälja e-böcker utan kopieringsskydd.

Återstår alltså bokförlagen. Och då står vi där igen, på ruta ett.

Som att riva av ett plåster

Jag ska flytta på fredag. Bli sambo. Vuxen.

Det oroar mig inte så mycket, även om jag tycker att det känns lite vemodigt att lämna min lägenhet. Vi har ändå kamperat ihop sedan oktober 2003, min Odenplansetta och jag. En sjättedel av mitt liv, längre tid än jag bott på någon annan enskild plats. Vi har haft mycket skoj ihop, Vegagatan och jag.

Men var sak har sin tid. Jag är redo nu.

Fast det finns ändå vissa oroande tecken. Jag har inte börjat packa ännu. Visserligen har jag tömt en garderob och varit uppe på vinden och kikat in i förrådet – jag skulle rubricera det som en disciplinerad röra  – och gick sedan ner igen. Det finns en vag känsla inombords att det jobbiga ska komma när jag väl börjar packa ihop prylarna, att minnesjunkien som vi alla vet bor där inne ska trycka ner sin fula näsa i lådorna och börja peta i innehållet, lyfta på saker och kommer du ihåg den här, och det där, och kolla här!

Och så är det kört.

Bättre att ta allt på en gång, åka och hämta skåpbilen på Berras Biluthyrning på fredag förmiddag, parkera den nere på gatan och ställas inför faktum – nu jävlar måste det packas, taxametern tickar ju. En snabb och intensiv känslostorm, och sedan är det klart. Ja, en bra taktik.

Synd om stackars Morgan bara, som jag lejt som hantlangare under premissen att han kommer till ett dukat bord.

Tredje gången gillt

Jag lider med Isobel. Jag hade fått uppfattningen att hon kanske skulle lyckas rucka på dem, ett möte halvvägs, men nej, till sist sade Bonnierförlagen tvärnej, inga undantag, endera skriver du på det nya avtalet på det sätt vi vill, annars blir det inget. Inget utrymme för undantag, faller en faller kanske fler och den risken får inte finnas.

Att de kan ställa ett sådant ultimatum leder bara till en rimlig slutsats – när det kommer till kritan har ingen författare hittills vägrat skriva på. Rädslan för att hamna i kylan är större än motviljan till ett avtal som enligt Författarförbundet är sämre ur författarsynvinkel än Googleavtalet. Ja, det vill säga det avtal som av somliga utmålats som ett smärre hot mot mänskligheten.

(Ja, jag gillar Googleavtalet, men jag är å andra sidan kanske inte heller särskilt människovänlig).

Det finns så mycket potential i den digitala utvecklingen på bokområdet. Och bokbranschen skulle ju bete sig annorlunda. De skulle inte göra om skiv- och filmbolagens misstag. Men det är precis det de gör.

Och så står de där sedan, med en publik som tappat respekten för dem. Precis som de gjort för de andra branscherna.

Det känns sorgligt.

DJtv inställt på grund av SUPERSOMMAR

Som jag avslöjade i gårdagens blogginlägg så är jag lite svag för kontinuitet, regelbundenhet och stringens. Men vafasiken, det är ju ett högtryck på gång – SUPERSOMMAR enligt kvällstidningslöpen – och att spela in kloka litteraturtankar på video när folk ändå envisas med att hålla sig borta från sina datorer och på sin höjd uppdatera Twitter och Facebook via mobilen – är inte det att kasta pärlor till svin, om jämförelsen godtas utan att någon tar illa vid sig?

Jo, jag tycker nog det. Så härmed meddelas att DJtv tar semester till någon gång i augusti, troligen rätt så i mitten av månaden, utan att utlova något specifikt datum förutom en försäkran om att vi kommer tillbaka minst en vecka innan DN drar igång sin Boklördag igen.

Någon sommarmåtta får det ju trots allt vara.

På cityfronten intet nytt

Om det inte vore för faktumet att jag helt seriöst brukar få sms av typen lever du? om jag inte bloggar i tid – en situation jag är helt medveten om att jag själv skapat genom att vara en smula … autistisk i min iver att uppdatera med rätt nitisk regelbundenhet – så skulle det här troligen vara just en sådan dag då jag inte skulle ha uppdaterat bloggen. Inte särskilt mycket har nämligen hänt sedan i går och de stora tankarna har så vitt jag känner igen dem lyst med sin totala frånvaro.

Nu ska jag gå och kolla på björnungarna på Skansen.