Författare och skribent
I november skickade jag ut en bulletin till omvärlden att jag utrustat min Gmail med ninjatemat, och lovade i en kommentar att försöka härda ut åtminstone över helgen. Well, den helgen har passerat med råge nu och jag kände att det behövdes lite förändring i tillvaron. Därför vill jag här och nu meddela att jag åter har bytt Gmailtema. Och den här gången till en riktig utmaning: Terminal.
Med anledning av den internationella kvinnodagen diskuterar vi den här veckan kvinnligt respektive manligt läsande. Varför består Daniels bokhylla endast av 24,4 procent kvinnliga författare, och varför är bara 30 procent av de böcker Johanna läser skrivna av män? Dessutom dyker Fredrik upp via chatt och levererar ett aktuellt länktips.
DJtv #16 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.
Länkar till sådant av vikt som vi nämner i inslaget:
Paolo Roberto om feminism
Bokhora intervjuar Sara Stridsberg
Sanningen om Daniels bokhylla
Tinni Ernsjöö Rappe/Rebecka Edgren Aldén: ”Skriet från kärnfamiljen”
Carin Holmberg: ”Det kallas kärlek”
För en månad och fyra dagar sedan åkte jag till Göteborg för den första deltävlingen i Melodifestivalen. I dag – just i detta nu – får jag åka hem för femte gången, och faktiskt stanna hemma.
Hur roligt det än har varit – för det har det – så känns det väldigt skönt och samtidigt smått surrealistiskt.
Trots schlageryran så är den låt jag lyssnat mest på på sistone utan tvekan Lily Allens ”I could say”. Det är den bästa Saint Etienne-låt som någonsin gjorts som inte Saint Etienne gjort. Precis som Orups ”Stockholm” är den finaste Pet Shop Boys-låt som inte Pet Shop Boys gjort.
På bussen hem från Kolmården fördjupar vi oss i ämnet. När vi kringlar fram genom Jalle, Julle och Hjulius-skogarna kopplar jag in dongen och vi kommer fram till att de bästa Saint Etienne-banden är One Dove och Dubstar.
Det bästa Pet Shop Boys-bandet är Electronic, men de bör diskvalificeras eftersom både Neil Tennant och Chris Lowe medverkat här och där under karriären. I övrigt? Kurvorna är för många och för kraftiga och vi mår illa i svängarna men Mattias pratar om The Field Mice som gjorde originalet till ”Kiss and make up” som Saint Etienne senare gjorde berömd. Cirklar som sluts, världar som når sin ände, vägar som går mot Norrköping.
En annan utomordentligt fin svensk Pet Shop Boys-låt är Lisa Nilssons ”Varje gång jag ser dig”. Det var mycket där runt 1992.
Alla som är det minsta intresserade av bokbranschens digitala framtid måste läsa den här artikeln på Svensk Bokhandels sajt om Publit.
Åh vad jag vill att tiden ska gå fortare.
Efter att ha bråkat med trilskande uppkopplingar hela eftermiddagen och kvällen gav jag till sist upp och använde dongen istället. Norrköping är uppenbarligen inte den trådlösa bredbandsuppkopplingens högborg – Aftonbladet satt och svor i receptionen på Grand Hotel och på President där jag bor – tja, låt oss bara konstatera att vi hade snabbare nät på Kalmar nation 1998 via den ISDN-kabel jag har för mig var the shit då.
Hur som helst – jag dongade loss framåt kvällen istället. Och jag vill verkligen ge SVT Play en eloge – när jag kollade gårdagskvällens ”Babel” var bilden knivskarp hela tiden och buffring ett okänt begrepp. Jag trodde faktiskt inte att det gick så bra med mobilt bredband, har dragit mig för att försöka kolla tidigare. Är det så här jämt så är SVT Play verkligen på väg att gå från att vara ett komplement till att bli en huvudkanal för tv.
Jan Guillou är dock verkligen inte värd någon eloge. Att ständigt sitta och avbryta de övriga i ”bloggosfären versus gammelgädde”-samtalet genom att med överlägset tonfall utbrista riktiga medier! så fort någon nämnde ordet gammelmedia var kanske roligt första gången, men den tionde vändan kändes det mer än unket och mästrande fjantigt. Jag Guillou brukar gilla att med emfas säga trams! när han bemöter något han finner befängt. Det sammanfattar rätt väl vad han sysslade med i går kväll också.
Vad använde jag själv min arbetstid åt i går? Jo, först filmade jag en spårvagn fylld av Melodifestivalartister som i en kortege leddes Drottninggatan fram av Norrköpings Ungdomsmusikkår. Därefter tog jag kort på Caroline af Ugglas när hon med emfas inhalerade från sin luftfuktare.
Det är sådant vi riktiga medier jobbar med.
För ett par veckor sedan pratade jag och Johanna om e-boksläsare i DJtv, och då i synnerhet Amazons nya version av sin Kindle. Nu har läsplattan verkligen dykt upp – ja i USA gubevars – och recensioner har dykt upp här och var. Min favorit, som nästan alltid, är David Pogue på New York Times som valt att göra sin genomgång som en animerad boxningsmatch och fokuserat på den ultimata frågan – är den litterära framtiden analog eller digital?
Det finns ju för den delen även andra e-boksläsare jämte Kindlen. Pogue recenserade även Sonys variant förra veckan.
——
Och på tal om Kindlen, here’s some breaking american news: I går släppte Amazon ett program för att läsa Kindlematerial på iPhone/iPod. Programmet är så klart fortfarande bara tillgängligt i USA (du måste alltså ha ditt iTunes inställt på den amerikanska butiken för att länken ska funka), men hur som helst öppnar det här upp marknaden på ett helt nytt sätt – oavsett Kindlens framgång i USA så äger avsevärt många fler en iPhone eller iPod Touch. Dessutom kan det här vara en bakväg in på den europeiska marknaden då problemet med att ta Kindlen över Atlanten har hittills delvis varit av mobiloperatörsnatur. Kindleläsaren är uppkopplad till internet när den laddar ner material via ett specialabonnemang som den enskilde kunden inte betalar för, och att tråckla ihop ett sådant avtal i Europas lapptäcke av länder och mobiloperatörer hade troligen varit en mardröm för Amazon. Nu kan nedladdningen ske via iPhoneägarnas egna uppkopplingar istället. Problem solved.
Jag hoppas att vi har Kindleböcker i våra svenska poddar senast i sommar.
Alltså, oavsett vad man tycker om Pirate Bay och rättegången och det här med internet (vilket det ju i slutändan på något sätt faktiskt handlar om – hur vi ska förhålla oss till hela internetutvecklingen) – så kan jag inte hålla mig från att imponeras av de åtalades lugn, eller åtminstone sken av lugn. Peter Sunde sitter och twittrar inifrån rättegångssalen när han har tråkigt, och i dag – samtidigt som försvaret slutpläderar för att få honom frikänd – sitter Fredrik Neij i samma sal och lagar den sajt han står åtalad för att driva.
Inte undra på att de driver skiv- och filmbolagsbranschen till vansinne.
I går kväll satt jag i fem timmar och grejade med bloggen. Jag blev vimmelkantig i såväl ögon som hjärna, utmattad, urvattnad, urlakad, urtrist.
Resultatet? Förhoppningsvis inget alls som ni kan se. Men jag kan i alla fall meddela att jag numera bloggar med 2009 under skalet, inte 2004.
Ultramodern. Det är jag det.
Äntligen!
Det har inte undgått någon att den första Stieg Larsson-filmatiseringen hade premiär i helgen. För att hedra den väldigt volymösa ”Millennium”-trilogin slår vi till med vår överlägset längsta sändning och pratar bokfilmatiseringar i nästan 20 minuter. Dessutom bjuder vi på ett smakprov från det som mycket väl kan komma att bli Daniels nästa bok – ”Filmmanus for dummies”.
DJtv #15 – Daniel & Johanna pratar litteratur from Daniel Åberg on Vimeo.
Filmer som nämns i veckans avsnitt:
”Män som hatar kvinnor”
”Revolutionary Road”
”Gilbert Grape”
”Nyckeln till frihet”
”Stand by me”
”Bridget Jones dagbok”
”När lammen tystnar”
”Sin City”
”Watchmen”
”The mist”
”Slumdog millionaire”
Och glöm inte att prenumerera via iTunes Store.
Oh no! Uppladdningen och renderingen till Vimeo har gått åt skogen under natten! Veckans DJtv-avsnitt är försenat! Ni som podcastprenumererar har redan det sitkomlånga rekordavsnittet i era program, men ni övriga, håll ut, felsökning och nyuppladdning pågår!
Slut på meddelande, slut på utropstecken.
——
Uppdatering 12.06: Nej, det var då själva fan vad det fortsätter krångla. Jag får omgruppera till ett riktigt bredband.
Jag färdas baklänges in i framtiden. Nej det är inte särskilt dramatiskt, snarare så att jag sitter vänd bakåt i min plats på X2000 norrut, Skåne passerar revy, åkrar åkrar åkrar och hej vad det går.
Ännu en schlagerhelg avklarad, ännu en stad lagd till handlingarna. Jag är trött, en smula förkyld, lite bakfull, hemlängtande, vill sova men arbetet framför allt, det finns videofilmer som ska redigeras, bilder som ska sorteras, texter som ska skrivas.
På tal om inget annat så älskar jag föga förvånande videon till Pet Shop Boys nya singel ”Love etc”. En blandning av Monty Python-estetik och de visuella tankarna de hade runt 1993, kanske bäst synliggjort i videon till ”Liberation”.
Det var allt jag hade att säga just nu.