Månad: juni 2008

Alltså vad är det med den här staden?

Brunch? Nej, det är ju sommar. Vi öppnar igen i september sa kvinnan på Mosebacke och log lätt överseende mot oss. Försök med Clarion, de kanske kan tänkas ha öppet.

Men nej, även Clarions brunch var stängd, mannen i receptionen ruskade på huvudet åt vår stolliga fråga. Det är sommar.

Det här är inte ett isolerat brunchproblem. Restauranger slår igen på löpande band i Stockholm på somrarna. Jag förstår ärligt talat inte. Förväntas inte människor vilja leva under den här tiden? Är det inte på sommaren staden invaderas av turister? Borde inte de vilja äta? Utanför Gamla stan? Åtminstone någon gång ibland? Och stadens invånare? Varför skulle de inte vilja äta frekventera de ställen de besöker resten av året? Det är ju ändå inte som att staden i övrigt klappar ihop under somrarna. Men restaurangerna – pang bom tjong shut down, close the drapes, turn the sign för nu är det minsann sommartider hej hej då.

Upplys mig om jag missat något fundamentalt för jag förstår ärligt talat inte riktigt.

Det är som förgjort. Den senaste tiden har min hjärna varit som bloggsirap. Jag hittar inte de där sakerna, ämnena, detaljerna att skriva om. Det står stilla, formuleringarna infinner sig inte, lusten att skriva finns fortfarande där, men förmågan, vart har den tagit vägen? Jag förstår inte.

I natt när jag släckt lampan och väntade på sömnen fick jag ett infall. En bloggidé uppdagades, och eftersom jag ännu inte somnat tänkte jag att det klassiska nej men det här behöver jag inte skriva upp för jag kommer ihåg till i morgon bitti-debaclet som infaller när man vaknar mitt i natten med konstiga tankar innanför ögonlocket inte skulle infinna sig, jag hade ju inte somnat ännu. Nu ligger jag här med tomt sinne, idélös. För andra morgonen i rad. Frak frak frak.

Några korta morgonnoteringar dock:

• Jag kände mig som en lantis när jag såg att min SvD av i dag inte hade fått med resultatet från Ryssland-Holland. Jag pustade ut när jag såg att de tydligen haft problem på tryckeriet.

• Det är lite otäckt att det idoga pc-användandet på jobbet får mig att börja famla efter ctrl-knappen när jag ska göra kortkommandon. Jag vill dö en smula varje gång det sker.

• Jag ska bruncha på Mosebacke nu. Bara så ni vet.

Det är helt otroligt. Min midsommarskalle står helt still. Jag kan inte komma på något vettigt att säga.

Jag promenerade lite halvfull genom staden i går. Solen sken och jag tänkte att man tänker rätt bra i det där tillståndet. Jag fick en idé, tänkte tjoho det är en jättebra tanke, men innan jag var hemma var den borta. Frak också.

Det slog mig just att världens bästa ”Battlestar Galactica” rätt väl sammanfattar veckans FRA-debacle i sitt sätt att använda ordet fuck. Frak ersätter där fuck som kraftuttryck för att undvika eventuella problem med tv-sedlighetspolisen FCC.

——
För övrigt är det rätt charmigt att engelskspråkiga Wikipedia i sin förklaring av ordet knyter an till Ikeaspegeln Fräck samt förklarar likheten med det svenska ordet för tailcoat, det vill säga frack.

Så frakka nu lugnt där ute i midsommargrönskan.

Fotbollsmatchen. FRA-lagen. Och som grädde på moset fick jag mobilräkningen för maj månad, där mina två veckor i Serbien var inkluderade. 6513 kronor.

Som hittat.

Ursäkta att jag FRA-tjatar, men jag gör ju som tur är vad jag vill med det här utrymmet.

Efter att ha gnällt på SvD tidigare i dag vill jag bara säga att jag tycker att det är oerhört fint att de nu låter Oscar Swartz debattinlägg, som borde vara obligatorisk läsning för alla, toppa hela sajten. Det här är faktiskt viktigare än Zlatans knä.

Eh, alltså, är inte det här ett ytterst mystiskt sätt av Svenska Dagbladet att bildsätta sin toppartikel?

Kopplingen vid en snabb blick är ju solklar, här står Leif Pagrotsky och hyllar den nya uppgörelsen. Att han i verkligheten står och gör V-tecken åt ett papper där det står Stoppa FRA-lagen är en annan historia.

——

Uppdatering: Tio minuter senare är bilden utbytt. Och så säger de att bloggosfären inte har något inflytande.

Blev det inte mer? Efter att ha följt debatten i riksdagen med samma intensitet som vore den en avgörande match i EM – fast oändligt viktigare jämfört med kvällens bolltrillande – punkterades ballongen med en politisk fulfint.

Återremiss. In med den i försvarsutskottet, putsa lite, lägg på ett par meningslösa efterkontrollsinstanser, snabbt ut i plenisalen igen kolla nu har vi tagit till oss av kritiken, nu kan vi med gott samvete rösta jajaja! och sedan pang bom tjong sker just det. Ryggdunk. Pusta ut. De unga ”liberalerna” fick som de ville. Ridå.

Kvar står vi framåt onsdagskvällen med de sladdriga Umbroshortsen trasslandes i knähöjd. Skulle inte Zlatan rädda oss från det här genom att dra på sig två-tre spelare och öppna ytor för de andra? Vad fan det var som hände när FRA-lagen trots allt röstades igenom?

Den bombkokare som använder e-post i sin verksamhet måste sannerligen haft IG på terroristskolan i Tora Bora.

Peter Englund i DN i dag

Ge er nu riksdagsledamöter. Ni gör er bara löjliga. Släpp prestigen. Erkänn för en gångs skull att ni faktiskt inte vet vad ni babblar om, gör inte en Kjell-Olof Feldt, knyt inte näven i byxfickan där i plenisalen och tänk FRA-lagen är ett jävla skit, men nu har vi baxat den ända hit, agera istället och rädda det uns av trovärdighet ni ännu har. Vad fasiken, ser ni inte ”The wire”? Till och med knarklangande tonårskids i Baltimore vet att det är ett absolut no-no att använda elektronisk utrustning för kommunikation när man sysslar med dumheter.