Månad: december 2007

Den viktigaste Augustfrågan

Har spenderat förmiddagen med att textredigera i dag, börjar jobba först klockan ett eftersom jag ska till Berwaldhallen och jobba med Augustgalan i kväll. Åsa Linderborg är favorit, och om dessutom Kerstin Ekman och Åsa Anderberg-Strollo vinner de andra klasserna är jag en very happy camper, för den texten har jag redan klar i huvudet och det gör arbetet i kväll mycket enklare. Dessutom har vi publicerat intervjuer med samtliga de tre författarna under året (däremot inte med Torgny Lindgren till exempel) vilket ju ser fint ut i ett vi har minsann koll-perspektiv.

SvD:s inför-artikel i dag är för den delen tematiskt exakt likadan den jag skrev i fredags. Men å andra sidan känns det som en mycket mer aktuell och fräsch vinkel än DN:s August är ett brett pris och varför är det så-artikel, som man redan sett tio gånger förut.

Återstår så den viktigaste frågan jag funderat på sedan i går: Vilken färg ska jag ha på galaslipsen?

Kalsongerna och jag

Bokhororna fortsätter sin väg mot världsherravälde och har gett sajten en rejäl makeover. Det ser finfint ut men jag är ändå lite fundersam. Jag fick nämligen höra i helgen att man skulle kunna beställa bokhorekalsonger i deras nya webbshop, vilket kändes som ett givet köp.

Men det enda jag hittar är ett par hotpants vid namn Ofelia. Vafalls?!

Själv är bäste adventsdräng

För några veckor sedan var jag på workshop på Riksidrottmuseet. Uppgiften var att tillverka pyssel av sportartiklar. Jag tog julens kommande budskap till mig och skapade en adventsstake av innebandybollar. I går kväll, när jag hade Peter på middag, tog jag chansen att inviga min första egenskapade kreation sedan högstadiet. Jaja, en kväll för tidigt, men ändå. Efter jul säljer jag den på Ebay. Räkna med 400-500 kronor i utropspris.
myspys.jpg

Senare på kvällen invigde jag Peter i ”Guitar hero”. Trots att han lovat sig själv att inte tycka om det rockade han efter bara några minuter loss så det stod härliga till ”I wanna be sedated” och ”Ziggy Stardust” och uppvisade färdigheter jag endast kunde drömma om i min begynnelse. Jag lovade honom att inte publicera bilderna jag tog, men skicka ett meddelande så mejlar jag över hela klabbet.

——

EM-lottningen är klar. DN synkar rubrik och underliggande text som hade de aldrig gjort annat.

emlottning.png

När vi två blir en, som Per Gessle sa

Spenderade seneftermiddagen i går med att slå ihop folk. Göra två till en. Smälta dem samman till samma form för att göra historien enklare. Jag vet inte om det är rätt väg att gå men jag gjorde samma sak i den förra boken, karaktären Rebecka var i ur-Dannyboy tre olika tjejer och åtminstone så här i efterhand känns det draget lyckat, så varför inte upprepa handlingen? Så nu buntar jag ihop, putsar, gör Katja och Magdalena till en och samma så att läsaren förhoppningsvis ser trädet och inte skogen för att misshandla en klyscha. Frågan är dock vilket av namnen jag ska behålla när karvandet och skarvandet och larvandet är över. När jag står där med en fantastisk historia som egentligen handlar om något annat. När det syns vad som är viktigt. När resultatet av resan är målet och inte resan i sig.

Oh well, det ger sig nog.

Mycket väsen för ingenting

Jag började skriva ett rätt långt inlägg om morgonbestyr. Om tidningskaos. Om sortering av olika delar, i vilken ordning de ska läsas för bästa resultat, vilka jag undviker, hur jag går till väga, hur jag försöker komma ihåg att lägga kulturdelarna i Peterhögen under min röda bänk, hur det till sist alltid blir en villervalla med motordelar, annonsbilagor för tillväxtregioner och bioteknikparker jag aldrig hört talas om och hur det till sist brukar avslutas med att jag läser Svenskans A-del när jag äter frukost. Ja om jag inte ska iväg och äta brunch som i dag då, de morgnarna lägger jag oftast den delen i väskan för att läsa efter maten men så förblir den oftast liggande oläst där till nästa dag.

Men så blev det så ofantligt tråkigt och meningslöst och jag raderade allt. Och skrev det här intressanta inlägget istället.