Det ser mest ut som en väldigt ostrukturerad avlastningsyta, och det är väl i praktiken också vad det är. Tanken var, nej är, att det stora bordet i vardagsrummets ena halva – det som innan vi tog bort en vägg var ett sovrum – ska tjänstgöra dels som ett arbetsbord, dels som pysselbord och dels som ett sybord.
I realiteten har det, förutom den fjärdedel som jag har lyckats hålla någorlunda ren för att få att fungera som arbetsyta, blivit en stor avlastningsyta för diverse jox, även om symaskinen som synes också är på plats, om än halvt begravd.
Att så skulle bli fallet hade man väl egentligen kunnat räkna ut med lillfingret, särskilt med tanke på de garderober som syns i bakgrunden där Johannas, Tages och Ejdas kläder förvaras (mina håller till i en garderob i vårt sovrum på övervåningen), kläder som efter tvätt har en tendens att mellanlanda på bordet under rätt så lång tid innan de sorteras in på rätt hylla i skåpen.
Men även annat ryms här – bara framför mig just nu kan jag se en kamera, en oanvänd laddsladd till en Macbook Air, en laddsladd till en för tillfället oanvänd monitor (till höger om bilden), kläder, två travar researchböcker till Johannas nya bokprojekt, Tages almanacka, Tages och Johannas halvfärdiga pysselslott, halvbrunna stearinljus, tavlor som väntas på att sättas upp på väggen, några brädspel som placerats i bortre änden i hopp om att Ejda inte ska se dem och hälla ut dem på golvet, tre travar kläder, en ihopvikt karta över Nordkalotten, ett gäng byggmagneter, ett par förvaringsboxar för diverse kontakter och laddningssladdar, en mikrofon för ljudinspelning, en lampa samt lite övrigt skrot av sekundär karaktär.
Men trots allt detta kaos – och de av er som känner mig vet att jag är en vän av ordning – trivs jag vid det här bordet. Jag har ju faktiskt ett helt arbetsrum på ovanvåningen, ett rum som jag dessutom har lyckats hålla rätt bra ordning i – främst genom att vara tydlig med att ingen lek får förekomma därinne – men trots detta finner jag mig oftast sittande här nere när jag arbetar, i mitten av kaoset.
Och det har faktiskt hänt vid flera tillfällen att det här bordet har varit så skinande vackert rent som det är tänkt, jag och Johanna blir lika paffa varje gång någon av oss orkar städa det och i några minuter kan beskåda hur rummet är tänkt att se ut. Så ställs en grej på det. Och därefter en till. Och en tredje.
Så är det fria fallet igång igen.
——
Det här är del 13/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.