Dagens Nyheter kör en ”i väntan på den första egenutgivarsuccén”-artikel i dag, jag intervjuas om arbetet med ”Vi har redan sagt hej då” i en sidotext, där jag bland annat pratar om det jag skrev i den här krönikan för UNT tidigare i våras om skillnaderna i förutsättningarna för e-böcker mellan USA/Sverige och Amazon/Adlibris.
Avstampet för artikeln är de i stort sett uteblivna framgångarna för John Ajvide Lindqvists e- och ljudboksexperiment ”Tjärven” (som jag skrivit om här och recenserat för UNT här) och artikeln är intressant och Jens Liljestrand har pratat med bra människor men jag saknar en aspekt:
Kulturredaktionernas.
Såväl Ajvide Lindqvist som jag själv pratar i intervjun om svårigheten att nå in (och därmed även ut) på kulturredaktionerna, men hur det kommer sig följs aldrig riktigt upp. I mitt fall må det väl vara hänt, jag hade blott en debut som sålt totalt 8000 exemplar i ryggen när jag gav mig på det här, men Ajvide Lindqvist är ju för fasiken Mr Låt Den Rätte Komma In, författare till en internationell succé både som bok och film, en man som på egen hand lyft in skräckromanen i det litterära samtalet i Sverige och skapat förutsättningarna för en rumsren genre. Varför lyckades inte ens han få redaktionerna att skriva om sitt projekt? Varför har DN endast uppmärksammat den (nu två gånger) som ett exempel på utebliven framgång för egenutgivning, och inte för att den är en ypperlig studie i koncentrerad zombieskräck?
Den självkritiska eller åtminstone reflekterande rösten hade jag gärna sett i texten också.
Även mitt gamla förlag, Ord & visor, länkade till huvudartikeln om e-böcker och egenutgivning. Jag gav ut min fjärde roman, Snökupan, på eget förlag, Grim, men har funderingar på att även ge ut mina tidigare romaner i pocket och som e-böcker. Angående pocket läste jag i sidoartikeln i DN att du ska ge ut din senaste i pocket. Vilket tryckeri väljer du och hur många ex tänker du låta trycka? Jag gav ut Snökupan med hjälp av Scandinavian Book, som jag tycker är prisvärda – och jag vet att du också testat. Men hur är det med pocket?
Gissningsvis har dålig försäljning av e-böcker inte så mycket med författaren som med formatet att göra. I en tidigare artikel i DN berättades att juni varit den bästa månaden någonsin för e-böcker och att det sålts över 6000 e-böcker totalt. Totalt! Alla kategorier, alla författare. Då är inte Ajvide Lindqvists 1000 sålda böcker på 1.5 månad så lite i jämförelse..
Annika: Detaljerna kring utgivningen är inte helt klara, men jag kommer inte att ge ut den själv den här gången. Däremot så gav jag ju ut pocketupplagan av ”Dannyboy & kärleken” på egen hand då Månpocket tackade nej. Jag använde mig då av tryckeriet Svenska Tryckcentralen i Avesta, som tyvärr inte verkar finnas längre, åtminstone inte under det namnet. Upplagan var på ungefär 5500 exemplar, och av dem återstår nu knappt 1000 att sälja. Men jag har kollat runt lite grann, och det finns flera tryckerier som låter dig trycka upplagor i den storleken för cirka fem kronor/exemplaret.
Jan: Visst har det delvis med formatet att göra, men man får heller inte glömma att den där siffran inkluderar både e-bok och mp3-bok. Och ljudböcker är ju ändå inte ett perifert fenomen i Sverige, utan tvärtom väldigt populärt, även om majoriteten av försäljningen fortfarande sker på cd-skivor och inte som mp3-filer. Dessuotm så vänder jag mig personligen i första hand inte så mycket mot försäljningssiffran, jag tycker att det konstigaste i historien är att JAL fick så lite medial uppmärksamhet för projektet när boken gavs ut.