Så har då e-bokskriget brutit ut, om man får tro Resumé. Norstedts lanserar i dag en läsplatta i samarbete med Bokus där man får sju e-böcker på köpet, och den litterära agenten Joakim Hansson hintar på Twitter om att valet av lanseringsdag knappast är en slump, månne har Bonnierförlagen planerat en liknande e-bokslansering till i morgon.
Och det här är ju så klart jättebra, jag har propagerat för e-böcker ett bra tag nu, och vill dessutom hävda att min e-boksversion av ”Vi har redan sagt hej då” är Sveriges för tillfället hetaste e-bok, eftersom den har laddats ner snart 700 gånger på mindre än en vecka. Nej, jag tar visserligen inte betalt för den – även om man gärna får köpa e-boken på traditionellt vis också eller donera pengar om man vill på nedladdningssidan – men det visar ändå att det finns ett intresse för den, människor har tagit sig tid nog för att ladda ner och börjat läsa.
Och det är just av den här anledningen jag tror att storförlagens storstilade lanseringar av läsplattor och e-böcker till paketpris kommer att bli en parentes i den digitala litteraturhistorien. Den specifika läsplattan var redan tidigare en nischprodukt som vägrade ta ordentlig fart, och det blev knappast bättre när Apple lanserade sin iPad häromveckan, sällan har väl en produkt förpassats till stenåldern så fort som Kindlen gjorde den 28 januari när Steve Jobs äntrade scenen. Framtiden ligger i produkter som klarar alla sorters media, samt i att distribuera filer som kan läsas överallt. ”Läsplattor” kommer aldrig att bli en bred produkt, något alla de teknikföretag som det senaste halvåret spottat ur sig mer eller mindre otympliga tekniska tingestar lär bli varse. Det är ett slitet gammalt uttryck – men framtiden tillhör multimediamaskinen, prylen vi kan använda till all vår mediakonsumtion, inklusive traditionell läsning.
Den bästa maskinen vi har i den riktningen på marknaden i dag heter iPhone. Det är en produkt som bokbranschen hittills fnyst åt eller velat ”glömma” eftersom de inte har kunnat använda sina kopieringsskydd på den. Men siffrorna från min nedladdningsstatistik är tydlig – 90 procent har laddat ner den variant jag gjort specifikt för iPhonen, och runt 10 procent har valt filerna jag optimerat för skärmläsning, ”vanliga” läsplattor samt Kindle.
Bokbranschen verkar inte vilja acceptera det, av någon outgrundlig anledning vill de väldigt gärna krångla till det och få oss att köpa en dedikerad produkt som redan är omodern när de borde koncentrera sig på att börja sälja filer till de 350 000 svenskar som i dag äger en iPhone istället. Jag lovar – det är inte jobbigt eller svårt eller bökigt att läsa på den. Tro mig.
——
Uppdatering: Ah, det tog bara timmar innan Bonniers/Adlibris kontrade med sin Letto (som egentligen är en BeBook). För att göra e-boksvärlden ännu krångligare passar de även på att lansera ett nytt filformat kallat lettobok. Nu visar det sig visserligen inte vara värre än att det bara är en epub-fil med annat sorts namn, men det irriterar mig att vi därmed får ännu en filändelse som folk inte kommer att fatta om de kan använda på någon annan produkt. Vilket väl säkert är precis deras avsikt. Argh.
Summa summarum: Norstedts/Bokus varianter är snäppet snyggare än Bonniers/Adlibris, men de ser fortfarande ut som tekniska prylar tagna ur en våt dröm Steve Ballmer hade 2002. Och även om Adlibris vd Pär Svärdson så klart försöker prata ner Apples produkter som undermåliga när det kommer till läsning och prisa e-bläcksläsarna så är jag tämligen övertygad om att han har fel.
Framtiden tillhör nog inte läsplattan, men tillhör framtiden e-boken?
Hur mycket har du fått in i donationer då? I den bästa av världar borde du ju snart ha 28 000 kronor på kontot.
iPet: Nja, nu tänker du lite som skiv- och filmbolagen, som ser varje obetald nedladdning som en missad försäljning. Självklart är det så att majoriteten av dem som laddat ner min bok inte betalat för sig, för de skulle inte ha köpt den i förstaläget om den bara funnits som betalbok. De allra flesta laddar nog ner den för att de är nyfikna på att testa en e-bok för första gången. Och att det är just jag som blir deras första trevande steg ut i en digital litteraturvärld är jag mer än nöjd med.
Men som svar på frågan så har jag fått in knappt 1000 kronor hittills tror jag. Det motsvarar ungefär 50 köp om de sålts genom Elibs distribution (med F-pris på 20 kronor), vilket åtminstone fram till dagens lanseringar varit en mycket hög försäljningssiffra i Sverige när det kommer till e-böcker. Och eftersom det har skett på en vecka är jag väldigt nöjd.
Håkan: Inom någon vecka hoppas jag!
Så där ja, läsplattekriget är igång. Bonniers vill inte vara sämre o lanserar Letto via Adlibris (medan Norstedts kör via Bokus). Letto ser lika trist o ålderdomlig ut som Norstedts Cybook.
Apples iPad gör dem verkligen nervösa… Och totalt förbisprungna.
(Letto betyder för övrigt både ”har läst” och ”säng”…)
Har själv en Cybook Opus sedan några månader som jag trivs mycket bra med. Har iPhone, men läser sällan eböcker på den, för liten skärm för att läsa tycker jag. När det gäller vanliga böcker läser jag pocket ibland, men tycker det är härligt med lite större böcker ibland. Även om man kan ändra textstorlek på både läsplattor och iPhone, skulle jag gärna ha en något större läsplatta också, inte minst för att läsa pdf. Så jag väntar nyfiket på iPad. Tror nog det är bra att det finns valmöjligheter, iPhone, iPad, läsplattor osv. Då är det värre med formatbråket. Lettobok är ju löjligt. Måtte branschen fatta att det bästa är att satsa på epub, utan drm!
För övrigt är det klart att vi donerar till dig för din bok Daniel! När kommer Dannyboy & kärleken som ebok?
Lettobok är väl egentligen ePub med vattenstämpel tror jag. Men otroligt störigt att försöka etablera sitt eget ”varumärke”, bara förvirrar ännu mer.
Så ”Lettobok” är väl utan DRM? (Eller ”åtkomstskydd” som Macworld kallar det…)
Apple-evangelismen gör din blogg svårare och svårare att orka med, tona gärna ner din inre fanboy en aning.
Hårdvarumässigt, mjukvarumässigt, designmässigt och prismässigt var iPaden en stor besvikelse och enda anledningen att den kommer finnas kvar om ett år (och sälja i miljontals exemplar) är att det sitter ett litet äpple på baksidan. Som tur är har vi gott om alternativ på väg – inte minst Notion Inks Adam med dubbelt så lång batteritid som iPad, en transreflexiv skärm med LCD- och ”E-ink”-läge, full-HD video och flash (nej, det är bara Jobs som vill hålla folk fast i itunes, det vore inget problem att ordna flash på både iPad och iPhone – fråga Adobe).
Vad har förresten Steve Ballmer med e-boksläsare att göra? Irrelevant Microsofthat var kanske tufft bland fjortisar för tio år sedan, men det känns väldigt passé idag.
Ledsen för pladdret, jag stod bara inte ut längre.
Henrik: Jag är ledsen att göra dig besviken, men så länge jag anser att Apple levererar produkter – och framför allt genomtänkta helhetslösningar – som är värda att hissas kommer jag att fortsätta göra det.
Apple har heller aldrig handlat om att leverera hårdvaran med tuffast prestanda, det skrev jag ett inlägg om när iPaden introducerades, de jobbar enligt en annan filosofi som inte alla uppskattar (du verkar vara en av dem). Förklara dock gärna varför du anser att designen samt ingångspriset på 500 dollar var en ”stor besvikelse”, gärna i jämförelse med andra produkter i samma segment.
Och det är klart att det inte finns några hinder för Apple att införa flash på iPhone eller iPad, de vill helt enkelt bara inte göra det eftersom de anser det vara en kraschbenägen underutvecklad teknik som på sikt kommer att fasas ut.
Steve Ballmer har inte ett dugg med e-boksläsare att göra, men han är en symbol för en typ av utseende på produkter som jag finner väldigt tråkiga.
Tuffast prestanda är det aldrig någon som väntar sig av Apple, men att aktivt välja bort standardlösningar som förenklar för användarna irriterar mig. Som att inte använda en vanlig USB-port eller plats för minneskort utan sälja svindyra adapters för detta.
Designen är en besvikelse då bezeln är enorm, vilket ser fruktansvärt korkat ut. Det finns heller inget hårdvarumässigt som berättigar denna svulst (hårdvaran återfinns i mobiltelefoner, plattan är inte så tunn att tjockleken gör skillnad). Framförallt var besvikelsen med både design och mjukvara att Apple inte gjort något alls åt problemet med inmatning – de klistrade bara på ett lite större skärmtangentbord och säljer ”vanliga” taktila tangentbord som tillbehör. Vad världen väntat sig var ju som sagt inte fantastisk hårdvara, utan att Apple skulle göra något revolutionerande som skulle göra användandet av en touch-tablet självklart.
Vad gäller de $500 (eller ännu värre med de $830 för lite mer lagringsutrymme och 3g-modem) är det helt enkelt väldigt dyrt med tanke på vad man får och vad produkten har för användningsområde.
Få hade väntat sig en så krypplad (kan man skriva så?) enhet till ett så högt pris.
I jämförelse finns en nu ganska gammal Archos-tablet på 5″ (jag vet att iPaden är större) för ca 3000kr, och flertalet Androidbaserade tablets med större skärmar på ingång ser ut att hamna kring tretusenkronorsstrecket.
Att Apple inte införlivar flash för att det är kraschbenäget och underutvecklat är inget annat än offentliga ursäkter (det är inte vårat fel, X är för dålig, vi vill skydda er), verkligeheten säger något helt annat. Varför vill man missa halva internet på sin nya tablet och inte kunna ta del av strömmande video från annat än youtube i en separat applikation?
Henrik: Vi lever helt uppenbart i skilda världar och värderar saker väldigt olika. Jag hävdar fortfarande att 500 dollar är väldigt billigt för den helhetsprodukt iPad är även i sin basicmodell, oavsett de ”krypplingar” du tycker den har. Den smidighet som den här produkten kommer att leverera för den genomsnittliga konsumenten har inget motstycke i datorvärlden i dag, det är uppenbart att du och jag pratar om helt olika produkt- och användarsegment när du börjar jämföra med Archos. Det här är inte en pryl för teknikfantaster, det är en apparat riktad mot den vanliga, oftast rätt datorrädda användaren som vill ha en sömlös och megasimpel multimediamaskin för att kunna surfa, titta på film och läsa böcker på. Och med tanke på att Amazon fram till att Apple presenterade iPaden tog 490 dollar för sin stora Kindle (som är en stenåldersprodukt i jämförelse) så förstår jag verkligen inte hur du kan anklaga iPaden för att vara dyr.
Och även när du pratar om skärmkanten visar du att vi ser på det här med helt olika glasögon. Du anser att ”svulsten” som du kallar den är onödig eftersom den inte fyller någon hårdvarufunktion, och det har du helt rätt i. Vad du däremot glömmer är att man ska kunna använda den enkelt också, och vill man hålla den med en hand är kanten helt klart befogad ur ergonomisk synvinkel. Hade skärmen gått ändå ut till kanten hade delar av handen vilat på skärmytan när du håller den, vilket hade sabbat touchfunktionerna väsentligt.
Bara för att en annan (sämre) produkt också var väldigt dyr betyder det inte att denna är billig.
Vad menar du förresten är de stora skillnaderna mellan Archos-tableten (Archos 5 Internet Tablet, Archos 7 Internet Tablet är på väg för ca 3000 kr) och iPaden?
Jag menar inte att Archos lyckats särskilt bra med sitt genomförande, jag menar bara att iPad inte är först eller ensam på marknaden och att den i jämförelse med andra produkter i samma kategori är iPad dyr.
Som du säger är den riktad mot gemene man och frågan är du hur man motiverar $500 för att kunna surfa i soffan eller(inte och, för att nämna den idiotiska avsaknaden av multi tasking) lyssna på musik, med tillhörande krångel varje gång du skall fylla i någon form av data (en webbadress till exempel). Inte sjutton är det användarvänligt att lägga den i knät och skriva med båda händer som herr Jobs gjorde under presskonferensen.
Jag menar naturligtvis inte att skärmen skall gå ända ut i kanten, men det var långt tidigare som de passerade gränsen mellan användarvänligt och alldeles för stor. Varför har då inte iPhonen så stora kanter runt om när det skulle vara ett krav för att kunna hålla i den? En centimeter hade räckt gott och väl. När de i framtiden släpper en mer slimmad version kommer du älska den, så varför argumentera åt andra hållet nu?
Jag tror inte att vi kommer längre i den här diskussionen, vi ser helt enkelt olika på de här produkterna.
Men mycket av det här du skriver om Archos/iPad kan appliceras på hur diskussionerna gick när iPhonen kom. För dyr, inga coola funktioner, inget att ha prestandamässigt, finns redan andra telefoner som har bättre specifikationer och hej och hå. Ändå blev det dundersuccé, eftersom de hade tänkt till och skapat en produkt som folk ville och kunde använda.
Det är möjligt att jag har fel om iPad och att du har rätt, vi håller trots allt på och diskuterar en produkt som varken du eller jag har sett i verkliga livet men ändå båda två har stensäkra åsikter om…
Ett par detaljer dock – lyssna på musik samtidigt som du pysslar med andra grejer kan du ju faktiskt göra både på en iPhone (och på en iPad) – iTunes och telefonfunktionen har multitasking gentemot andra program. Däremot är det ju helt korrekt att du åtminstone inte ännu har multitasking mellan två tredjepartsprogram. Frågan är väl dock vad som händer på den fronten när fjärde versionen av operativsystemet släpps senare i år.
Och när det gäller den bredare kanten på iPaden än på en iPhone tycker jag inte att det är konstigt i och med att iPaden är avsevärt tyngre, man behöver kunna hålla den med ett mer rejält grepp utan att det ska bli jobbigt i handen efter ett tag.
Det är sant att iTunes funkar att spela musik i samtidigt, men vill du använda exempelvis Spotify är det kört. Jag tänkte mig inte för där.
Skillnaden för iPhone var att det fanns en stor marknad med rum för, snarare behov av, innovation – som klippt och skuret. Att Apple snabbt fick en stor marknadsandel med en enda modell gjorde att deras AppStore kunde utvecklas till dagens framgångssaga.
Jag tror de får det mycket tuffare med iPad.
Jag tror inte heller vi kommer så mycket längre utan får be att tacka för en god match 😉
Det ligger mycket i dina tankar, men jag måste korrigera ett fel. Läsplattorna ser inte ut som en våt dröm Ballmer hade 2002. De ser ut som en våt dröm Steve Ballmers mamma hade 1996. Jag vill inte verka petig, men rätt skall vara rätt.
En datorskärm har 72 dpi.
Dagens läsplattor har ungefär 200 dpi, alltså nästan tre gånger bättre skärpa än en dator (t.ex. iPad)