Inom tio år kommer all musik som någonsin skapats och alla böcker som någonsin skrivits att kunna samsas på en vanlig usb-sticka. Det är en faktisk framtid som med all sannolikhet kommer att ställa det mesta vi fram till i dag tagit för givet gällande upphovsrätt på huvudet. Med utgångspunkt i detta faktum har min kära sambo Johanna skrivit en väldigt läsvärd text som publiceras på Bokhora i dag. Texten är start på en bloggstafett bland de som medverkade på en seminariedag i Hultsfred förra veckan.
Obligatorisk läsning.
——
Uppdatering kväll: Det är också obligatoriskt att läsa Fredriks vidareutveckling av Johannas text.
Alltså, jag vill inte klanka ner på din sambos text, men är det inte väldigt många frågetecken i den? Kan inte du svara på frågan ? (Jag tror nämligen att du är precis rätt person för uppgiften.) Vad händer här vi kan ha alla böcker i fickan?
Jag tror inte att Johannas text är tänkt att ge några direkta svar, eftersom de ännu inte är redo att ges (hon är på vift och jag har inte kunnat fråga henne själv). Den här frågan är ju knappt väckt på bred front ännu, de flesta pratar fortfarande (särskilt inom bokbranschen) om att hitta betalningsmodeller så att upphovsmän blir skäligt ersatta enligt ett traditionellt exemplarstänkande. Först när människor börjar inse att den här förändringen lär bli så mycket större än så, tycker jag att vi är redo att börja diskutera svaren.
Jaha, då får jag väl spendera tiden på tåget till jobbet med att tänka ut ett svar själv då. Jag är redo. Kanske att jag måste tänka på vägen hem också.
När allt finns ett par knapptryckningar bort eller rentav i fickan så kastar man sig kanske inte över en bok/film/skiva med tanken ”Där är den ju!” för att sedan omedelbart konsumera. Risken är väl att man skjuter upp allt till senare istället (och kanske aldrig kommer till skott?). Så agerar jag ofta redan nu när det gäller film (på bio eller hos de allt färre välsorterade videohökarna) eller en tidningsartikel (som jag på 1990-talet till och med skulle ha rivit ut och sparat). Men just för att få den avkoppling (nedkoppling?) som Josefine skriver om så tror jag vi kommer att bevara och vårda de gamla formaten. Jag tittar hellre på ETT bleknat och skrynkligt fotografi än ett bildspel på datorn med tusentals bilder tagna utan urskillning. Dessutom saknar jag syn- och doftintrycken från ett gammalt hederligt mörkrum.
Jag tänker att vi kanske kommer börja värdesätta lagring – om det mesta streamas som det ser ut att göra nu, så kanske lagring är något man är villig att betala för, på samma sätt som ägandet idag.
Och förstås, att vi kommer att börja pröjsa för någon som berättar för oss vad vi ska välja att läsa eller lyssna på. Det kommer redan nu, faktiskt. Kritiker av olika slag spelar en allt viktigare roll, även om den traditionella kritikern som vi tänker på, möjligen skyms undan. Inom alla områden, inte bara musik och litteratur. Det här syntes mycket tydligt i den trendkartläggning jag skrev åt en av mina uppdragsgivare under våren. Men mitt perspektiv då, var en smula kortare – 2009-2011.
Sedan tror jag personligen på multimedia enhanced books. Det skriver jag litegrann om i min text, men utvecklar inte särskilt. Att ett verk inte riktigt tar slut, därför att användarna börjar jobba med det och sprida det vidare på en mängd olika sätt. Liksom never ending stories på något sätt. Och då blir upphovsrättsfrågan än mer komplex. Förstås.
@paul: Eftersom workshopen jag var inbjuden till var tänkt att vara startskottet på en ganska lång vandring, känns det lite förmätet att som första person ut i en blogstafett, presentera alla svaren på hur framtiden ska se ut. Och jag tror inte att jag sitter på några ultimata svar heller. Därför en text med många frågetecken. Och en text om framtiden som ska publiceras på internet, vinner sällan på att ha en tvärsäker framtoning. Jag vet inte, och jag är tydlig med det. Jag kan gissa och tycka och tro, men jag tror mig inte sitta inne med några färdiga svar. Framtiden kommer att svänga så många gånger och så snabbt, att det ibland känns lönlöst att gissa. Och ogreppbart! Men roligt att diskutera.
Med lagring pratar jag nog egentligen närmast om bevarandet. Väldigt lite på internet bevaras ju egentligen, trots att vi ständigt pratar om att vi är så väldokumenterade. Rätt många av bokhoras inlägg från 2006 blir något meningslösa att läsa idag – det är inte tillräckligt många länkar som funkar för att vi ska kunna få den helhetsbild av texten som det är tänkt.
Bra Johanna! Jag tycker inte att det är förmätet att skriva utan frågetecken. Det är konstruktivt och det gillar jag. Det är t.ex. därför jag läser den här bloggen – för att den är lite konstruktiv ibland.
Jag tror att du har rätt i att väljandet är det svåra. Det är väl inte precis nytt, men om jag hade alla världens texter i min iPod så skulle det behövas nya fantastiska sätt att filtrera materialet för att jag skulle kunna dra nytta av det.
Tänk att kunna söka på ”AI” i alla engelskspråkiga böcker som publicerades innan William Gibson skrev Neuromancer och sen på ”cyberspace” i alla som skrivits efter. Eller ännu bättre när man kan tolka texterna och söka på motståndare respektive anhängare till Peter Singers åsikter i ”Praktisk Etik”. Tänk att kunna göra det på stan över en öl efter jobbet med sina boknördskompisar, eller på bussen hem från fjällen när alla andra har somnat. Jag tycker det verkar fint.
Fast det är ju bara sättet att hitta texterna vi pratar om nu. Den verkliga revolutionen är när vi kan skjuta in alltihop i hjärnbarken direkt. Det kan gå – jag har sett det på film.
När alla böcker finns på ett USB-minne har vi samtidigt kartlagt hjärnans funktioner genom reverse engineering och tillämpat självlärande algoritmer som medför att vår förmåga att inhämta information accelererar, dvs vi kan läsa in samtliga bokproduktionen – och all annan information för den delen, som vi någonsin har producerat på kort tid.
Vår nya förmåga medför samtidigt att vår förmåga att producera ny och bättre litteratur också accelererar, så det är bara att hänga med i flödet, alternativt försöka se en tjusning i att redan veta allt och läsa böcker i repris för att skapa en känsla av igenkänning, trygghet.
(Å andra sidan har minnet också utvecklats, så vi behöver bara återkalla titeln i minnet, så kan vi snabbt återuppleva läsningen)
Artificiell hjärna inom tio år, enligt bbc
http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/8164060.stm