Författarförbundet har tillsammans med hjärnorna bakom Pocketförlaget, Lind & Co, Tukan samt Publit på ett hörn bestämt sig för att ta saken i egna händer gällande utgivning av författares backlist, det vill säga den uppsjö av böcker som förlagen inte tycker att det är lönt att hålla i lager, och som man på sin höjd kan hitta i bibliotekens magasinskulvertar eller här och där på antikvariat. Dejavu heter satsningen, där man på något sätt hoppas kunna kombinera affärsmässighet med något som nästan låter som … ja, idealism.
Författare ska på egen hand kunna ge ut sina gamla alster på nytt. Särskilt billigt kommer det inte att bli, bokhandlarna köper böckerna för 120 kronor vilket torde ge Adlibris- och Bokuspriser på någonstans runt 170-180 kronor och kanske uppåt 250 i en vanlig bokhandel (obs, mina egna uppskattningar), i den mån de nu kommer att ta in dem. Men även om jag oftast brukar sjunga billighetens lov när det kommer så är jag villig att erkänna att poängen här är ju inte att det ska vara billigt. Poängen är ju att de här böckerna ska göras tillgängliga igen.
Låt mig ta ett exempel: I går kväll när jag satt och fixade i ordning veckans DJtv skulle jag länka till Bernt-Olov Anderssons ”I syrenernas tid”, eftersom jag ville ha med hans fina Sandvikentrilogi som en modern svensk klassiker. Men trots att samlingsutgåvan gavs ut så sent som 2002, så går den i dag inte att få tag i på annat sätt än genom antikvariat (införskaffade vårt eget exemplar via antikvariat.net i fjol). När jag såg det var min tanke Han borde ju se till att ge ut en pod-version själv så att den åtminstone går att beställa. Och så i dag kommer det här beskedet, som ett brev på posten. Hurra!
Eller för den delen, man behöver ju inte gå så långt tillbaka. Hade det inte varit för att vi gav ut min debut ”Dannyboy & kärleken” i pocket på vårt hobbyförlag hade fallet varit detsamma för mig, Forum kasserade resterna av den inbundna utgåvan tidigare i år, och den gavs ändå ut så sent som 2005. Och ett ännu mer aktuellt exempel är Fredrik Virtanen, som twittrade tidigare i dag att förlaget skulle skicka honom de överblivna exemplaren av hans ”Olyckligt kär i ingen speciell”, vilket torde betyda att den är på väg mot samma bokbål. Den kom 2006.
Man kan ju tycka att det här borde förlagen ha ordnat själva, att det inte ska behöva ske via ett fackförbund. Och i den bästa av världar vore det kanske så, och delvis är det väl vad de stora förlagen trevande har börjat göra när de försökt säkra rättigheter till sina författares äldre verk, även om det mest talats om att det varit för utgivning i e-boksform. Men eftersom den ekonomiska aspekten är minst sagt vinglig i ett kort perspektiv, och det i första hand främst handlar om att författare som i dag har 90 procent av sin utgivning otillgänglig ska få känna att de faktiskt är med på banan igen, att de faktiskt finns till försäljning, så tycker jag att det är ett fantastiskt initiativ. Hoppas det får effekt.